Har inte blivit mycket till bloggande den senaste tiden. Känns som det borde vart mer av det nu faktiskt, med tanke på att jag är hemma igen.

Yes, jag är hemma i Sverige igen. Hemma i Värmland med min kära familj och mina vänner. Eller ja, i alla fall några av mina vänner. När jag äntligen kommer hem då har alla andra lyckats ta sig härifrån. Haha. Så kan det vara, men finns några jag kan umgås med i alla fall.

Jag kom hem från 8 dagar sen, fredagen den 16 oktober. Dock inte till Värmland, bara Sverige. Jag blev nämligen upphämtad på flygplatsen av Emma, så helgen spenderades i Gbg. Mysigt!
Söndagen kom morfar och hämtade mig i Lindome och det blev, som vanligt, en sovande Sandra på hemresan. Jag förstår inte varför, men jag älskar att sova när jag åker. Bil, buss, flyg, tåg.. You name it. Tur att jag inte somnar när jag gör bilen i alla fall!

Väl hemma möttes jag av en glad mamma. Skönt att få krama om henne!
Några minuter senare dyker min syster och Ulf upp, dom hade vart i Dalarna på nån tävling. Skönt att få krama om min syster med och ha nån att bråka med. Haha.

Sedan har veckans innehåll vart att träffa Mudde, Emma, Malin, Sara och Gecca. Jag har även desperat försökt få tag på min förra chef för att höra med henne om dom behöver lite extra arbete. Jag blir tokig på att sitta hemma och inte ha nåt att göra. Nu har jag alltså vart hemma i Värmland i 6 dagar och jag är redan trött på att inte ha nåt att göra. Hur bra är det på en skala? Haha.
Klippt mig har jag gjort också, blev inte nåt märkvärdigt men skönt att få bort allt det slitna. Sen var jag till arbetsförmedlingen och skrev in mig på nytt.

Nu sitter jag hos pappa och ska snart åka med dom till deras vänner och äta en försenad kräftskiva. Vet ni vad det innebär? Vet ni, vet ni, vet ni?

Jo, jag ska berätta för er. Det betyder att jag ska äta massa RÄKOR ikväll <3
Räkor är det absolut bästa som finns, och det blir ju inte sämre av att det blir några smirrnoff ice till det också!

Nu ska jag kila. CiaoCiao

Jag lever, jag mår bra, jag mår inte bra, jag trivs hur bra som helst, jag trivs mindre bra och jag står inte ut.

Ja, så ser mina dagar ut. Det är nu två veckor kvar tills jag åker hem till Sverige, närmare bestämt 16 oktober lämnar jag detta underbara land.
Som jag har sagt förut, jag trivs som fisken i vattnet här nere, men under den senaste veckan har allt varit ett enda stort frågetecken.
Jag vet inte hur jag trivs längre, eller.. Jag trivs bra, jag älskar alla människor här nere som får min dag att lysa, jag älskar barnen och familjen är underbar. Varför går då mitt humör som en enda stor berg-o-dal-bana?

Jag har faktiskt inget direkt svar på det, men jag gissar på att jag nu vet att det är nära min hemfärd och jag vet att jag snart kommer få träffa alla underbara och älskade vänner där hemma, därför börjar min hemlängtan växa. Det är nära nu!
Jag åker hem, hem till Sverige. Kommer inte bo mer i Luxemburg. Kommer inte vakna varje morgon till två små busfrön som är fulla med liv och rörelse.

Jag kan inte annat än att säga att jag kommer sakna det! Det kommer jag verkligen. Jag har haft en underbar tid här nere och fått lära känna nya fantastiska människor.

           

Vad har jag hunnit med?
Jag har varit i Bryssel, med Emma.
Jag har varit Trier, med Emma, Tove och Sofie.

Sen har jag faktiskt inte kommit iväg till någon annan stad i något av länderna runt om. Paris är dit jag vill mest, men har inte kommit iväg. Tyvärr! Så det får bli en resa dit efter mitt år i USA. För till Paris ska jag!

Så 16 oktober, då kommer jag hem till Sverige. Dock kommer jag inte till Värmland förens 18 oktober, då jag ska stanna i Gbg över helgen. 
Jag hoppas vi syns veckan efter, för nu saknar jag er som aldrig förr!

CiaoCiao