Svår tid
Begravningen var fruktansvärt jobbig, något av de jobbigaste studerna i mitt liv. Hon betydde så mycket för mig, och det gör hon iofs fortfarande. Hon kommer alltid vara med mig och kommer alltid vara en del av mig, hon är en person man aldrig kommer att glömma eller sluta älska. En av de finaste och snällaste personerna på denna jord, trots de poblem hon hade.
Igår var min mamma, hennes syskon och deras gubbar iväg och städade ur mormors lägenhet. Jag ville följa med, men mamma trodde inte att jag skulle orka det. Och jag förstår henne. Mamma vet hur mycket mormor betydde för mig, hon visste att det skulle bli jobbigt att gå igenom alla hennes saker.
Igår när dom kom hem säger Ulf att det var massa saker i min bil som jag jättegärna fick plocka in när jag vaknade idag, vilket jag också gjorde. Det var massa saker från mormor, allt från fotografier till hennes dammsugare. Mycket av det jag bar in från min bil fick mig att tänka på speciella tillfällen när jag var hos mormor. Vad vi brukade göra, vilka spel vi brukade spela och vad hon brukade laga för mat till mig. Oftast gjorde hon plättar eller torsk i äggsås, hon visste precis vad jag tyckte mest om :)
Så nu har jag bärt in alla sakerna och snart ska jag göra om lite i mitt rum. Jag fick nämligen mormors gamla tv-bänk(den är inte så gammal egentligen) för jag har ingen själv. Därför ska jag snart försöka placera in den någonstans i det här rummet, utan att den är i vägen för något annat. Vilket jag tror kommer vara omöjligt :/
Menmen, hoppas på det bästa.
Btw, jag undrar också vad ni tycker. Jag ska nämligen börja jobba som Aupair, men jag vet inte vilket land/familj jag ska välja. Jag står i val och kval mellan två familjer, en i Norge och en i Luxemburg. Vart tycker ni att jag ska åka?
Båda familjerna verkar jättebra och jättesnälla så jag har ingen aning om vad jag ska göra :/ Hjälp, snälla? (A)
Break //Sandra
Fonus
Okej..
Idag har vi varit till Fonus för att bestämma kista, musik, blommor och lite annat. Det var jobbigt, och jag behövde inte följa med om jag inte ville. Men när mamma fråga mig så kände jag att jag måste, jag ville. Jag vill vara med och göra det finaste för mormor, och vara med henne till det sista. Det kom en och annan tår när vi satt där inne också, inte bara från mig, även de andra i rummet grät. För mig brast det när min mamma och mina mostrar sa att jag fick mormors smycken och klocka som hon hade på sig när dom hitta henne. De smyckena och den klockan.. Det är det som hon alltid bar, de smycken som hon aldrig bytte ut. Och klockan, klockan som alltid satt "upp och ner".
Ni förstår, min mormor hade allrtid förmågan att ha klockan sittande lite lösaktigt, så den gled alltid runt handleden och uret hamnade då på fel sida handleden. Det är en av de småsaker som jag kommer minnas bäst från henne, för så har hon alltid haft klockorna.
Andra småsaker som jag kommer minnas, egentligen inget märkvärdigt och kanske töntigt som vissa kommer tänka.. Det var när jag var liten. Jag tyckte nämligen inte om löskokta ägg, iaf inte den lösa och rinnande gulan som blev då, och min mormor lyckades aldrig göra hårdkokta.. Så hon åt alltid upp min äggula, kanske töntigt, men det är såna minnen jag har kvar.
Jag önskar bara att det var som förr, när jag var liten.. Jag var alltid hos mormor varje sommar i husvagnen, vi satt och spelade kort, var ner och bada.. Eller ja, mormor bada aldrig men hon följde alltid med mig. Eller när hon alltid gjorde plättar när jag var där, för hon visste att jag älskade det.
Min mormor var sån att hon älskade att skämma bort sina barnbarn, speciellt mig.. För jag var den som var mest hos henne. Jag älskade min mormor och jag trivdes jättebra i hennes sällskap, vilket hon satt och sticka ute i förtältet eller satt och spelade kort med mig.
Hoppas du har det bättre nu mormor, du kommer alltid finnas med mig.
Älskar dig <3
R.I.P Mormor <3
Mormor? Vad säger hon?
Det var nu hela min värld rasa samman. Min mormor betydde så Himla mycket för mig, hon var en av mina allra bästa vänner. Jag vet inte hur jag ska klara mig utan henne i mitt liv. Hon gav mig så mycket, hon gav oss så mycket.. Hela släkten!
Trots de problem som hon var hon en av de två personer som betyder mest i hela världen för mig, hon och mamma. Och nu har jag bara mamma kvar, och skulle jag förlora mamma så går jag under. Då finns det inte mycket kvar att leva för!
Min mormor tog hand om mig när jag var liten, när mamma var tvungen att plugga färdigt. (Ja, min mamma var väldigt ung när hon fick mig)
Jag älskar min mamma och min mormor väldigt mycket! <3
Jag förstår inte att du är borta mormor. Du kan inte bara försvinna så, utan förvarningar eller något. Vad ska vi göra nu?
Jag älskar dig och kommer alltid att göra <3
Rest in peace!
