Slut..?
Ja, det är det. Det är slut. Inget mer nu. Får gör det bästa av det sista.
Vad jag pratar om? Jo, det ska jag berätta för er. Jag ska åka hem. Redan i Oktober! Rättare sagt 16-17 Oktober. Ska kolla biljetter efter det här inlägget blir färdigt.
Varför jag ska åka hem redan då, skulle jag inte stanna tills mitten av December? Jo, det skulle jag. SKULLE! Nu är det så att de har hittat en ny aupair, en aupair som egentligen ville börja på en gång.
Grejen är att familjen vill inte riskera att sitta i situationen utan aupair i Januari. Därför fråga de först mig om jag vill stanna tills Maj nästa år, men nej. Jag älskar barnen och tycker att familjen är underbar, men till jul tycker jag att jag har gjort min tid här. Därför sa jag nej. Då föreslog dom för tjejen dom prata med att hon kunde komma i mitten av oktober. På det viset blev det inte för lång väntan för henne att komma ner, och inte så mycket mindre tid. Fast egentligen, från att ha 3,5 månad kvar till att bara ha 1,5 månad. Det är ganska mycket ändå. I alla fall inne i mitt huvud. Det är ju nu som jag verkligen börjar bli fäst vid barnen, det var nu jag började förberda mig på att jag inte hade lång tid kvar. Det vill säga 3,5 månad. INTE 1,5!!
Jag hinner inte ens fira Emmas två-årsdag. Jag måste åka hem en vecka innan hon fyller år. Förstår ni vad mycket förändring jag har sett hos henne?
När jag kom hit, allt hon kunde säga var ;
"Basse(Bamse), Pippi, Mamma, Pappa, Adi(Hejdå på Luxemburgiska), Hej"
That's it! Nu då? Nu säger hon meningar, hon säger Sandra. Många gånger på helgen när jag kommer upp, berättar S för mig att det första hon sa när hon vaknade var "Sandra"
Fattar ni? Det är min lilla Emma. Och Leo, han kommer stup i ett in på mitt rum och säger "Jag vill vara här hos dig Sandra. Jag vill leka med dig"
Och det här gör han på helgerna eller på lunchen när jag har rast.
Det är min Leo och Emma! Inte nån ny blond tjej som inte ens är 18!
Jaja, så nu vet ni. Jag kommer hem till Sverige, 16 eller 17 oktober är jag på svensk mark igen. Hoppas vi syns snart då!
CiaoCiao
Nya ansikten och tivoli.
Jag mötte Angelica vid Gare och det blev en promenad upp till stan för att få oss lite i magen. Gissa vart vi åt? Just det, chi-chi's. Skräll va? I alla fall när det gäller mig, haha. Gott var det vill jag lova, avis nu Emma? När jag har druckit goooda strawberry margahritas ;)
Efter det blev bar det av till Shobba Shobba, det vill säga tivolit som är i stan. Nej, det heter inte Shobba Shobba, jag vet bara inte hur man utalar eller stavar namnet. Jag och Angelica namngav det istället till Shobba Shobba. Mycket finare, om jag får säga det själv.
Där träffa vi Johanna och åkte massa karuseller. Det var roligt! Roliga berg-o-dalbanor hade dom, man snurrade samtidigt som man åkte. Vi åkte baklänges många gånger, då såg man inte när backarna kom. Skitkul!
Fritt Fall blev det också, inte roligt! Jag höll på att dö! Vattenbanan också, den får vi inte glömma. Roligt att Angelica fick ALLT vatten på sig, haha. Hon blev dyngsur(=dyngblöt)! ;D
Jag vann något också, som ingen av oss fatta vad det var, men nu vet jag. Det var bara en klocka. Typ en klockradio fast utan radio. Dåligt!
Det hela slutade med glass inne i stan och sen barfotapromenad genom hela stan och Gare för att ta oss till tåget och bussen.
En rolig dag, tack :)
CiaoCiao
Helg, godis?
Idag har dagen varit ganska slapp faktiskt. Första delen av dagen var precis som vanligt och jag slapp laga mat. Det fanns ton med rester i kylen, synd att kasta bort. Efter det fick jag lite rast, eller ja, lång rast. Det är nämligen så att P kom och hämta Leo under lunchen för dom ska campa under hela helgen. Emma sov fortfarande och vaknade inte förrens kl 15. Så gött!
När hon vaknat gick vi till lekplatsen, och det var fruktansvärt skönt att bara ta hand om en för ömväxlingens skull. Mycket lättare att hålla koll, och hon lyssnar mer. Leo är inte där och gör bus som Emma sen också vill göra. Undrar om det skulle vara lika lätt att hålla koll på Leo om han är själv?
Efter turen i lekparken bar det av till affären för att inhandla banan, glass och lite juice. Vi kom hem och jag fixade i ordning bananasplit. Mums! Sen ville Emma se på Bamse så då satte jag igång och städade upp allt som dom rivit ut under dagen. Fint och rent var det alltså när S kom hem från jobbet.
Imorrn eller på söndag kanske det blir att träffa en annan au pair-tjej här nere. Hoppas det blir så bara, blev inget förra gången. Hoppas Hoppas :)
Och till min stora chock! Jag tror att mitt godisbegär har minskat!!!!
När vi var på affären ville Emma ha fredagsmys så vi gick till godisavdelningen, väl där brukar jag alltid bli så himla sugen. Och ja, även denna gången blev jag det, men denna gången vände det fort. Jag var sugen men inte jättemycket. Jag valde en minichipspåse och kollade inte ens åt allt det andra, jag tänkte att det räcker med en liten. Hör och häpna, det är första gången jag köper godis till mig själv sen jag kom tillbaka! OCH jag har börjat träna ganska regelbundet. Vad blir det egentligen?
Jag ska fundera på detta och äta upp min minichipspåse nu.
CiaoCiao
O yeah.
Igår kom jag igång.
Jag ansökte till USA, och jag valde Cultural Care. Jag skickade iväg min ansökan, men smart som jag är kom jag på att jag måste på informationsmöte och intervju. Detta måste ske öga mot öga, i alla fall intervjun. Informationsmötet kan man tydligen ha online, men problemet då är att det enda mötet online börjar kl 17 och jag slutar jobba 18. Vi får alltså se hur detta går, jag kanske får åka hem över en helg i alla fall. Eller så får jag göra min intervju och gå på mötet i Januari.
Personen jag hörde av mig till på Cultural Care angående att jag är nere i Luxemburg, hon sa att det går bra att jag kommer i Januari men hon tyckte att jag skulle försöka lyssna på onlinemötet. Hm, detta blev svårt. Jag kan nämligen inte bli antagen till programmet utan att medverka på dessa saker.
Jag vill ju komma igång med det här så får som möjligt. Jag vill veta allting som gäller o.s.v.
Jaja, nog om det.. För idag i alla fall.
Tränade igår igen, och det värsta av allt(det vill säga en skandal för att vara mig) är att jag börjar verkligen njuta av att träna. Jag tycker om det. O HERRE GUD!
En anledning till det kan vara att jag och S gör det själva. Det är ingen annan där som ser hur stor och klumpig jag är. Jag vågar ta i när jag tränar, anstränga mig. Tänker inte på hur det ser ut, utan bara ger gärnet.
FINALLY!
Nu ska jag njuta av min sista rast.
CiaoCiao
Bra, men bättre kan det bli..
Jag kom tillbaka till Luxemburg 1 aug och idag är det 18:e. Jag har börjat träna, regelbundet, äter nästan aldrig godis, har gått ner tre kilo OCH jag har bestämt mig för vad jag vill göra efter mitt år här nere i Lux.
Det känns bra, väldigt bra faktiskt. Jag känner att jag är på gång nu och börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Ett nyttigare och lättare kapitel.
Jag undrar hur mycket jag kommer ha gått ner när jag åker härifrån? Om jag har förlorat tre kilo på 18 dagar och har 4 månader kvar. Det kan bli några kilo till. Yay! Ska bli spännande och se vad jag lyckas med!
Angående USA, det blir fortfarande av. Det har jag bestämt mig för, det är det jag vill. Däremot har jag svårt att veta vilken byrå jag ska välja att ansöka till. Har kollat på Culture Care och Skandinaviska Insitutet. Båda verkar bra, men..
Culture Care verkar kosta mer, men jag vet inte om Skandinaviska kostar mer också. Det verkar inte som om allt står på hemsidan. Just nu är jag inte säker. Det lutar dock ändå mot Culture Care, men ska kolla runt lite mer och tänka igenom det här noga.
Nej, nu ska jag snart återgå till jobbet och längta till träningen ikväll. (Jag skojar inte, jag längtar faktiskt)
CiaoCiao
All by myself.
Nu kommer nästa fråga. Vilken au pair-byrå ska jag åka med? Det finns skandinaviska, cultre care och SAS. Kanske någon mer? Jag är inte riktigt säkert, men det är dom jag funderar mellan i alla fall.
Jag är i alla fall glad att jag har kommit fram till ett beslut. USA blir det, och nu tänker jag inte ändra på mig. Jag längtar faktiskt redan.
Vad gör jag annars då, mer än att tänka och tjata om USA?
Jag jobbar faktiskt, skräll va? Idag är första arbetsdagen efter EN ledig dag på 14 dagar. Alltså ytterliggare fem dagars jobb denna veckan och då har jag jobbat 18 av 19 dagar. Nice! Eller inte. Lite tjatigt men. Jag får ju extra pengar, så vad klagar jag på egentligen? Haha.
Till helgen ska P iväg med Leo och kampa. Och helgen efter ska vi antagligen åka til Belgiska kusten. Förstår ni vad jag längtar eller?! Jag älskar att bada och att få åka till belgiska kusten blir bara bättre. S säger att det är jättefint och härligt där borta. Hoppas att planerna inte spricker bara, jag vill INTE ha dåligt väder!
CiaoCiao
Think twice?!
Svaret är nog faktiskt: Ja!
Jag trivs att jobba som au pair. Jag tycker om att vara med barnen om dagarna och man blir väldigt fast vid dom. Även om jag inte har haft hand om Leo och Emma i mer än 6 månader så är dom mina små gullegrisar. Jag tycker om dom jättemycket, och jag skulle jättegärna vilja göra om det. Att få samma känsla och lära känna en ny familj, fast i ett annat land. Och då passar det bra att åka som au pair igen tycker jag, bara att jag byter till USA. Dock vill jag nog inte ha hand om två småbarn igen. I så fall blir det nog att söka familj med lite äldre barn.
Enda nackdelen med att åka ett år till USA blir att jag kommer vara borta ytterliggare ett år från mina familjer och mina vänner. Denna gången kan jag inte heller komma hem och hälsa på i mellan åt.
Fast o andra sidan är jag van att vara borta från alla en längre tid och jag tror att det blir lättare andra gången. Jag är som sagt van och vet att jag snart kommer hem igen. Jag kommer även få mycket tid att se mig om i USA och verkligen uppleva det, och då även ha en hostfamilj som kan visa mig mycket av det blir ju bara bättre. Fler nya vänner och fler upplevelser. Kan det blir bättre?
Ja, allt lutar verkligen mot USA. Passa på när jag är ung. Norge ligger ju precis runt höret, göteborg lika så.
CiaoCiao
Hjälp!!
* Hitta jobb hemma i Värmland och försöka hitta lägenhet.
* Börja plugga nåt, t.ex till lärare(mot lägre åldrar) eller grafisk kommunikation
* Hitta jobb i Norge för en kort sväng och tjäna ihop lite pengar.
* Flytta till Göteborg och jobba.
HJÄLP! Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv, ingen förbannade aning. Sjukt trött på att inte ha en känsla för vad jag verkligen vill.
Mycket.
Ja, så ligger det till. Jag har jobbat oavbrutet i 12 dagar nu. Jag är helt slut. I onsdags gick jag in på den 10:e dagen och på kvällen när jag stod och skulle laga maten började hela jag skaka. Jag har väldiga problem med att hacka löken och korven, för mina händer skakade som in i..
Nu skakar jag inte i alla fall, men slutade för ca en timme sen. Tror ni jag är ledig nu eller? NEJ! Jag ska över till grannen och sitta barnvakt vid 21. Egentligen orkar jag inte, men hon sa att hon ska lägga honom. Det betyder att jag bara kan sitta och kolla på tv. Jag behöver alltså inte anstränga mig. Jag kanske inte går under i alla fall. Imorrn blir det också barnvakt, fast här hemma. Dock runt 18-tiden, vilket innebär att jag fortfarande kan sova ut. Jag tror att det är det jag verkligen behöver nu. Har inte blivit mycket sovande de senaste 12 dagarna.
Inte nog med att jag jobbade här hemma som vanligt var jag alltså även barnvakt åt grannens onge. Detta innebar att jag sov där, gick upp med honom i tid för att komma hem i tid till jag börja. Grannens onge var med hit, vilket funka bra. Leo och Elias är i samma ålder och de kommer väldigt bra överrens och har jätteroligt ihop. Det gick alltså lättare än vad jag trodde. När P kom hem under lunchen var det snabba ryck och köra Elias till skolan, och ja, jag skrev KÖRA. (Jag har alltså kört bil här nere nu. Det är en sak som jag aldrig mer gör om, eller jo det gör jag nog, men inte om trafikljusen är ut funktion. Fy i helvete säger jag bara. Det var en mardröm. Ingen fattar vad dom ska göra så alla, från ALLA HÅLL, kör samtidigt. Ett enda stort kaos.)
Efter skolan, tillbaka hem för att börja jobba igen. Slutar vid 18, då var det bara att hoppa in i bilen igen och iväg till skolan för att hämta upp Elias. Raka vägen hem till grannens lägenhet och göra mat åt oss. Efter det vill han LEKA? ÅH! Jobbigt. Leka blev det, efter det en film, sen ÄNTLIGEN ska han sova! Så här var det fyra av dagarna. De andra två dagarna var helgen, då blev det att hitta på massa saker med honom för att hålla honom sysselsatt. Alltså var det precis som mitt vanliga jobb.
Elias och Leo i vintras/våras.
Som sagt, det har blivit lite mycket nu. Även mycket rabbel som ingen orkar läsa säkert :P Men var tvungen att få ur mig lite gnäll. Haha.
Nu har jag precis ätit och väntar på att gå till grannen, få se lite svensk tv igen. Inte fel i alla fall. Hoppas att det är nåt bra ikväll/inatt.
Har börjat träna också, jag och S. Jag har dock inte hunnit så många gånger eftersom jag bott borta hos grannen, men två gånger i alla fall på drygt en vecka. Det är mer än vad jag brukar, så jag tycker ändå att det är bra. Var meningen att vi skulle träna idag också, men eftersom jag ska dit bort får det bli imorrn istället.
Imorrn blir perfekt, finns ändå inget att göra imorrn. Allt är stängt, röd dag.
Jag funderar också på vad jag ska göra när jag kommer hem till Sverige igen?! Funderar på lite olika saker med är inte säker på något av dom. Här är vad jag tänkt på;
* Åka ett år till som Au pair, fast i USA.
* Hitta jobb hemma i Värmland och försöka hitta lägenhet.
* Börja plugga nåt, t.ex till lärare(mot lägre åldrar) eller grafisk kommunikation
* Hitta jobb i Norge för en kort sväng och tjäna ihop lite pengar.
* Flytta till Göteborg och jobba.
Jag har verkligen problem. Jag tycker alla verkar bra och roliga, men sen hittar jag nackdelar med allt också. USA lockar verkligen, det är nåt jag vill, att se USA. Men vill jag se det som en au pair. Det är den stora frågan.
Hjälp mig, vad ska jag göra. Vad låter bäst?
Nu har jag nog inget mer på hjärtat, ha det så bra och njut av helgen.
CiaoCiao
