Jag lever, jag mår bra, jag mår inte bra, jag trivs hur bra som helst, jag trivs mindre bra och jag står inte ut.

Ja, så ser mina dagar ut. Det är nu två veckor kvar tills jag åker hem till Sverige, närmare bestämt 16 oktober lämnar jag detta underbara land.
Som jag har sagt förut, jag trivs som fisken i vattnet här nere, men under den senaste veckan har allt varit ett enda stort frågetecken.
Jag vet inte hur jag trivs längre, eller.. Jag trivs bra, jag älskar alla människor här nere som får min dag att lysa, jag älskar barnen och familjen är underbar. Varför går då mitt humör som en enda stor berg-o-dal-bana?

Jag har faktiskt inget direkt svar på det, men jag gissar på att jag nu vet att det är nära min hemfärd och jag vet att jag snart kommer få träffa alla underbara och älskade vänner där hemma, därför börjar min hemlängtan växa. Det är nära nu!
Jag åker hem, hem till Sverige. Kommer inte bo mer i Luxemburg. Kommer inte vakna varje morgon till två små busfrön som är fulla med liv och rörelse.

Jag kan inte annat än att säga att jag kommer sakna det! Det kommer jag verkligen. Jag har haft en underbar tid här nere och fått lära känna nya fantastiska människor.

           

Vad har jag hunnit med?
Jag har varit i Bryssel, med Emma.
Jag har varit Trier, med Emma, Tove och Sofie.

Sen har jag faktiskt inte kommit iväg till någon annan stad i något av länderna runt om. Paris är dit jag vill mest, men har inte kommit iväg. Tyvärr! Så det får bli en resa dit efter mitt år i USA. För till Paris ska jag!

Så 16 oktober, då kommer jag hem till Sverige. Dock kommer jag inte till Värmland förens 18 oktober, då jag ska stanna i Gbg över helgen. 
Jag hoppas vi syns veckan efter, för nu saknar jag er som aldrig förr!

CiaoCiao